nya jobbet är klart

Efter 10 dagar arbetslöshet sitter jag här. Med nya jobbet klart, att längta efter detta jobb gör jag inte. Mitt liv är för enkelt för er andra. Jag har inga beskymmer, inga större problem heller. För att nu har bara 14 veckor kvar av mitt jobb äventyr här. Sen blir det en rundresa till vänner, runt om i Nya Zeeland, sen blir jul friande runt ashburton. Sen flyger jag till sydney för att börja ett nytt äventyr. Oj vad jag längtar till dess. Då ska jag prova saker som jag aldrig vågat göra förr. Då ska jag bo i en storstad på riktigt.  Jag ska ha ett vanligt jobb. Jobba hårt för att få ett jobb, leva i ångesten om att vara arbetslös, slås med en dålig ekonomi. detta kan bli en prövning  utöver det vanliga. Ibland undrar jag om detta kan påverka mitt humör.

Men då kommer jag att få reda på om jag kan klara av bo i storstad.
Om hur jag klarar mig utan allt det vanlig.
För efter 9 månader utan familjen, har gjort att man inser att jag behöver er bara mentalt, inte här hos mej.
Jag måste prova detta nu, se om jag kan klara mej utan kor.
för att det heter ju att man saknar något först när man inte har det längre.
Det enklaste för mej hade ju varit saknar mina kor otroligt mycket. för då kan jag flytta hem och ta över.
Vad som händer om jag är lycklig och trivs vet jag inte.
om jag kan prova det mesta innan jag kommer hem så kanske allt bli bättre när jag kommer hem.
den som lever får se.

Om 13 veckor kommer jag att  skicka mer eller mndre halva mitt bagage hem till sverige. det kommer att bli böcker,kläder och filmer och andra saker

Sen efter några månader flyger jag nog till singapore för att hälsa på flickorna. och för att sen handla ännu mer kläder och prylar.
för att sen skicka hem mer saker.

Singapore är nog en stad för thessan. jag kanske borde skicka en biljett till henne... haha

vad ska man säga
livet är vad man gör det till
 ett tips lyssna på göran hägglunds sommar

Fått sparken

Nu har det gått ca 28 timmar sen jag fick sparken för första gången i mitt liv. Hur det känns vet jag egentligen inte ? delad känslor får man väl säga. Jag möt några helt underbar människor här. Ibland tänker jag att jag skulle vilja dra dem till sverige bara för att visa mitt land och pappas farm. För sen att bara sitta ner och prata minnen, eller att fixa till en stor fest för dem alla.

Igår var lite glad över att lämna en massa frustration bakom mej. Att kanske bara ha ett jobb utan bekymmer. där alla gör sitt jobb. men jag vet inte vad jag vill längare......

10 min senare efter jag fått sparken fick ett sms från Lee ett stort leende spred sig över mitt ansikte, i smset ställde Lee do u want to do C.america and S.america with me next year ?

 visst blir man sugen, sen idag när jag packade alla mina saker och jag har många saker,spred ett obehag inut mej att flytta runt som en idiot, tror jag saknade mitt eget hem.
Och plötligt kände jag tårarna sakta bör närma sig.

Ni som läser detta undrar vf jag fick sparken.
Låt mej förklara
Efter brev blev det värre och mer uppenbart att min ex boss var en idiot. Förra fredagen gick vattenkaret i paddox 11 sönder, jag och cranos försökte fixa den. Men vi behövde reservdelar och eftersom kl var 7 på kvällen fick det vara till nästa dag. Jag  själv var ju ledig då. Men när jag kommer tillbaka på måndag kommer först ägaren och säger att han tycker inte att jag hade gett 100 % på jobbet. Hela min inre värld rasar ihop och mitt yttre ansikte står där med öppen mun. Jag kör vidare med min traktor och min yttre värld börjar komma i fatt min inre. Nu är min yttre i fatt den inre världen och jag börjar kokar av ilska, snabbt forar jag ut ensilaget för att sen köra i fatt min ägare och frågar vad fan han menade med det. Han förklarar då att han tycker inte jag gör mitt bästa. jag säger men jag jobbar ju för fan 14-15 h om dagen och har ca en lunch i vecka. Då står han där med allvarligt ansikte och sägar mer eller mindre du jobbar för sakta därför jobbar du så många timmar om dag. På vägen ut ur paddoxen skymtar jag i ögonvrån att det är inget vatten i vatten karet på paddox 11. Men utan att reflektera över det, mest eftersom hela kropp skriker av ilska. åker jag till the runoff för att drafta ut kor som ska kalva inom 4 veckor med sam. Hela eftermiddag sliter jag och sam med dessa kor och 4 timmar senare hade jag och sam skickat 51 kor till waitai farm. strax innan halv 7 möter jag upp med cranos och ricky utan våran shed. Jag frågar då om vattenkaret in 11 cranos säger då att ricky hade glömt sätta på vattent och det var därför där inte var något vatten. Okej sa jag och styrde min bike mot 11. När jag plötligt möte av 350 törstiga kor. åter igen kokade jag av ilska snabbt skickade ett sms till sophie och förklarade hur de var. hon svarade snabbt och sa att jag kunde flytta dem till paddox 14. jag skickade ett sms till cranos och bad om hjälp om att flytta dem. jag började förbereda mej för at flytta dem, när jag till var klar för att flytta dem och ff inte hade hört av cranos beslut jag mej för att göra det själv i piskade vind o regn började jag samla ihop korna och driva dem ur paddoxen. det gick bra och med hela kroppen full av ilska och adrenalin lyckades jag även hålla en 5 litern dunk med 2 fingar under tiden som korna vandrar till dem nya åkern. När jag senare försökte lägga ner mineralerna i vattenkaret var det omöjligt för att det var 350 korna som ville dricka vatten, jag fick nästan vänta 5 min innan korna började att flytta sig. På vägen hem körde innan chefen hus, arg som bålgeting svängde jag in till hans hus. Efter 4 knackningar svarade han till slut och öppnar dörren, då hade jag lugnat ner lite och var bara förbannad... efter några minuter samtal där jag kallade honom för oduglig och a fucking asshole körde jag därifrån med tanke att min chef är en jälva kyckling, han skyllde allt på ricky. När jag väl kom hem frågade jag ricky hur det var och fick då en helt annan historia. Då ringde jag David Lansdown och förklarade vad som hade hänt. Han var väldigt förstående och lovade att rappotera vidare hela historien. Senare den kvällen brast det fullständigt för mej trots några hjälpande sms från folk i min närhet. Jag sitter där vid köksbordet och äter min kvällsmat. Plötsligt sprutar tårnarna ur ögon, min smärtgräns var nådd, kvällens muu ande blandas med bilder från stormkänslor i 2003 och muuande vrålar i huvuden och tårar bara rinner. 
Nästa morgon försov jag 3 timmar. Senare på samma eftermiddag kallar jag honom igen för fucking asshole. Nästa morgon kommer han ner till shed och säger att han prata med mej och då för min första skriftliga varning för att jag hade försovit mej. en dagen senare fick jag sparken. med 2 veckors lön och semesterersättning.

David kommer förbi senare på kväll och han är arg. Mest för han behövde en man till the runoff. Sen för att han tyckte om mitt jobb och mig.

Senare idag var jag hos david för att lämnade tillbaka några saker. jag lämnade ett kort och skrev några rader till han och hans fru jenny. jag skrev följande thanks for all support for this time and specially for last month håkan emilsson
jag hatar avsked. tårarna var nära igen.

helt plötsligt har jag blivit en lipsil och exploderar mycket fortare. Jag har tom blivit känd för att säga vad jag tycker hela tiden. Jag har alltid tyckt om mig själv att är bra på tjura över saker. så det senaste året har jag jobbat hårt med mig själv för att säga vad jag tyckter direkt och jag har blivit bättre men det tar ff ca 15 min innan jag exploderar. Det är en klar förbättring mot några år sen, då det tog dagar och när jag väl blev förbannad hade resten av världen glömt varför jag var arg. Detta innebar oftast jag fick behålla allt inom mej för att sen tömma allt vid ett senare tillfälle. men nu när jag bara behöver 15 min så kan jag återkomma för att ha en diskution. och tömma ur alla mina tankar

sen för avsluta vackert lånar jag ett citat från David Lansdown
As good as gold

 

RSS 2.0